Carolus Rex

Brunner, Ernst
Carolus Rex
Stockholm : Albert Bonnier, 2005

I höstas utkom detta "mästerverk" på Albert Bonniers förlag. Den mycket PR-inriktade författaren hade redan dessförinnan gjort sitt bästa för att uppamma intresset runt boken, bland annat genom att ödmjukt ge en intervju inne i det vanligtvis låsta karolinska gravkoret. Varför tillstånd till detta hade lämnats vet jag inte, men hoppas att nästa steg inte är en lansering av svampsoppan "Karl Johan" inne i det Bernadotteska gravkoret.

Hr författaren sökte även på andra sätt öka intresset för sin bok, t.ex. genom ett flertal TV-framträdanden under vilka han utan att behöva råka ut för en enda kritisk fråga kunde lägga ut texten. Ett par dagar in i september månad utkom så "mästerverket". Enligt förhandsreklamen skulle boken vara faktamässigt korrekt och hr författaren försummade heller inte att markera att han minsann kunde oerhört mycket om ämnet. Ett sådant uttalande kunde man ta del av för några dagar sedan. I en intervju i Hallandsposten den 4 februari 2006 sade hr författaren bland annat följande:

"De som hyllar Karl XII inser nu att bilden av honom kommer att förändras genom min bok. Detta upprör dem, även om de inser att min bok håller för en vetenskaplig prövning. Just nu kan jag mest i landet om Karl XII och det är svårt för somliga att acceptera."

Jag har underkastat boken just en dylik vetenskaplig granskning, vilket tog mig nästan exakt fyra månader. Det preliminära resultatet av denna har tidigare publicerats på www.karlxii.se, men som det där fylls på med nya texter hela tiden har jag för avsikt att publicera den även här. Resultatet av granskningen blev att ovanstående uttalande måste betraktas som ett rent skämt, alternativt ett fullständigt oblygt försök att lura läsarna. Av boken och hr författarens många uttalanden att döma borde den sista meningen i ovan återgivna citat istället inledas med: "Just nu kan jag minst i landet om Karl XII...". För det är sannerligen ingen hejd på tokigheterna i Carolus Rex. Hr författaren lyckas exempelvis inte hålla isär Gustav II Adolf och Karl X Gustav, två herrar som i verkligheten inte alls var speciellt lika varandra. Han lyckas heller inte hålla ordning på Karl XII:s systrar trots att de faktiskt bara var två stycken. Inte heller har hr författaren lyckats få klart för sig de militära gradernas förhållande till varandra, varför han bland annat placerar en generalmajor över en generallöjtnant. Under de första 200 sidorna förekom det i snitt två tokigheter på varje sida och det tycks mig som om hr författaren lyckades hålla stilen in i mål.

Detta är dock bara början. På åtskilliga andra ställen har hr författaren skrivit sig framåt med sax och klisterburk. Dels genom att klippa sönder brev och andra citerade dokument och sedan emellanåt krydda anrättningen med en del egna tillägg, men också genom att klippa ut stycken ur äldre texter och sedan infoga dem i berättelsen. Periodvis blir Carolus Rex ett riktigt vackert collage av äldre verk.

Men man bör ge hr författaren den elogen att han onekligen mycket framgångsrikt har duperat såväl garvade TV-journalister som åtskilliga recensenter. Det har bland annat talats om "folkbildning" och att historieböckerna skulle kunna ha ett och annat att lära. Men så är det alltså inte.

Ett mycket intressant inslag i den här historien är hr författarens sätt att "bemöta" kritik. Det går till så att han inte ger sig in på en diskussion i sak utan istället försöker utmåla kritiker som suspekta. I intervjun i Hallandsposten talade han sålunda om "fundamentalistiska karoliner med högeranknytning", i TV-programmet Debatt den 29/11 2005 beskrevs kritikerna i liknande ordalag och hr författaren utvecklade detta genom att generöst exemplifiera med att detta var individer av den typ man kunde se i Kungsträdgården den 30 november, "erbarmliga" individer med missbruksproblem etc. För att anknyta till ovan nämnda exempel - om någon menar att Karl X Gustav (inte Gustav II Adolf) var Karl XII:s farfar och vågar uttrycka en sådan uppfattning offentligt är han en suspekt figur, förmodligen en försupen högerextremist - åtminstone om man ska tro hr författaren.

Fa'n tro't, sa Rellingen.

(Under arbete)